Alla människor föds med en viss grad av tvångstankar och det är en del av det naturliga inlärandet av rutiner. Man kan likna det vid en autopilot som sköter alla småbestyr som att stänga av spisen eller att låsa ytterdörren, saker som vi utför dagligen och som vi inte ägnar mycket tanke åt. Hos vissa personer går dock funktionen ur styr och ur det naturliga beteendet föds tvångsmässiga känslor där man inte kan avgöra om man har utfört sysslor som i de ovanstående exemplen. Man måste gå tillbaka och dubbelkolla att man verkligen stängde bildörren eller tvätta händerna en gång till ifall man inte gjorde det efter toalettbesöket. I riktigt svåra fall börjar man upprepa handlingarna nästan rituellt och upprepade gånger och man kan till sist inte klara av att leva ett normalt liv.

Tvångssyndrom, som det också kallas, kan behandlas och botas med framgång och det är framförallt psykiatriker som sysslar med terapin då man ofta behöver läkemedel. En av de viktigaste metoderna är att få patienten att kunna motstå sitt beteende är att hitta lämpliga distraktioner, inte olikt att avvänja sig från rökning. Man kan bli av med sina tvångstankar och det är därför viktigt att man söker hjälp.