Ungefär 3 % av Sveriges invånare har diagnosen bipolär sjukdom och den som lider av den kallades förr i tiden för manodepressiv. Ordet kommer från grekiskans “maniakos” som betyder manisk, uppspelt och intensiv och latinets “depressio” som betyder nedstämd eller bokstavligen nedtryckt.

Är man bipolär så växlas ens sinnestillstånd mellan djup nedstämdhet och en närmast hysterisk uppspelthet i varierande grad, och målet för all behandling är att komma så nära ett tillstånd av balans och normalitet som möjligt. Forskare vet ännu inte exakt vad det är som orsakar bipolär sjukdom men enligt Hjärnfonden så är man på det klara med att det är en kombination av både gener och miljö. Man kan se och mäta den bipolära patientens kemiska balans i hjärnan och se att det där finns ett problem i produktionen av nödvändiga proteiner för att cellerna skall fungera så bra som möjligt. Finns denna kemiska obalans där så räcker det dock inte för att sjukdomen skall bryta ut eller förvärras, utan det verkar som att yttre faktorer agerar utlösande, en konflikt, dåliga eller bra nyheter, ett svårt trauma o.s.v. Man har också konstaterat att kvinnor med bipolär sjukdom är mer benägna till den depressiva sidan av sjukdomen medan män tenderar att vara överaktiva oftare.

Ett av de största problemen för bipolära människor är relationer. När man är deprimerad vill man inte umgås med någon och när man är manisk är det ingen som orkar med en. Detta kan i sin tur utlösa ytterligare svängningar och man hamnar lätt i en ond cykel. Genom terapi och medicinsk behandling brukar man kunna uppnå god jämvikt, men det är viktigt att den drabbade är noga med att vara konsekvent med sina läkemedel för att balansen skall upprätthållas.